vad är fel på mig?
vad är fel på mig egentligen?
får attacker typ och tänker endast på sorgliga saker..
här om dagen tänkte jag på min farfar som gått bort, på min kusin som jag aldrig fick träffa, på min farbror som gått bort, och på alla jag varit nära på att gått bort. Grina hur mycket som helst, och tänkte tillbaka på alla minnen som vi haft.. och på att vi gått miste om pga allt som hänt.
nu tänker jag på Lukett. Känns egenligen inte som om jag ska skriva det här på bloggen, men vill ändå på något sätt.
Lukett är ändå 26 år gammal, haft fång några gånger i sitt liv.
Hon är verkligen en läromästere, och har lärt mig myycket!
trodde först när jag red henne, att vi aldrig skulle kunna komma ut på några clearrounder/tävlingar, eller kanske aldrig någonsin hoppa? bullshit, du är en kämpe gumman, nu gör vi allt & lite till. dock aldrig tävlat eller så, men det kommer, det kommer.
Hon är mycket pigg, och vill jobba, och vill göra rätt.
älskar hoppning, älskar dressyr, älskar stå i solen medan man myser och borstar, och älskar uteritter.
varje gång jag sitter på hennes rygg, är jag alltid lycklig, nervös och ledsen samtidigt.
lycklig för att jag får uppleva massa med en bästa kompis, nervös för man aldrig vet vad hon hittar på under ridpasset, ledsen för man tänker på när hon går bort, när hon lämnar sina hovar från marken & flyger med sina änglavingar upp till himlen. Usch, vill inte tänka tanken, men känner ändå att man alltid måste vara beredd.
Gäller Ludde oockså, kan rätt som det är hända något i hagen, eller liknande.
nu låter det här inlägget som värsta brutala dödsinlägget, och det är verkligen INTE det jag vill att ni ska uppfatta det som, utan jag vill bara förmedla mina känslor till den här damen. Hon har gett min allt & lite till, och alltid ställt upp. Hennes bus har gjort mig rädd, men har gett mig självförtroende också. Kommer ta vara med allt som jag gör med damen, för man vet aldrig vad som händer. Samma för Ludde, varje timme, varje minut & varje sekund.
önskar ni kunde läsa detta, älskar er mina ♥;an!
får attacker typ och tänker endast på sorgliga saker..
här om dagen tänkte jag på min farfar som gått bort, på min kusin som jag aldrig fick träffa, på min farbror som gått bort, och på alla jag varit nära på att gått bort. Grina hur mycket som helst, och tänkte tillbaka på alla minnen som vi haft.. och på att vi gått miste om pga allt som hänt.
nu tänker jag på Lukett. Känns egenligen inte som om jag ska skriva det här på bloggen, men vill ändå på något sätt.
Lukett är ändå 26 år gammal, haft fång några gånger i sitt liv.
Hon är verkligen en läromästere, och har lärt mig myycket!
trodde först när jag red henne, att vi aldrig skulle kunna komma ut på några clearrounder/tävlingar, eller kanske aldrig någonsin hoppa? bullshit, du är en kämpe gumman, nu gör vi allt & lite till. dock aldrig tävlat eller så, men det kommer, det kommer.
Hon är mycket pigg, och vill jobba, och vill göra rätt.
älskar hoppning, älskar dressyr, älskar stå i solen medan man myser och borstar, och älskar uteritter.
varje gång jag sitter på hennes rygg, är jag alltid lycklig, nervös och ledsen samtidigt.
lycklig för att jag får uppleva massa med en bästa kompis, nervös för man aldrig vet vad hon hittar på under ridpasset, ledsen för man tänker på när hon går bort, när hon lämnar sina hovar från marken & flyger med sina änglavingar upp till himlen. Usch, vill inte tänka tanken, men känner ändå att man alltid måste vara beredd.
Gäller Ludde oockså, kan rätt som det är hända något i hagen, eller liknande.
nu låter det här inlägget som värsta brutala dödsinlägget, och det är verkligen INTE det jag vill att ni ska uppfatta det som, utan jag vill bara förmedla mina känslor till den här damen. Hon har gett min allt & lite till, och alltid ställt upp. Hennes bus har gjort mig rädd, men har gett mig självförtroende också. Kommer ta vara med allt som jag gör med damen, för man vet aldrig vad som händer. Samma för Ludde, varje timme, varje minut & varje sekund.
önskar ni kunde läsa detta, älskar er mina ♥;an!
Kommentarer
Trackback
