Dag 1 - berätta om en händelse
snälla, skicka inte elaka kommentarer. vill bara skriva endel om mitt liv, om det som var.
jag söker inte uppmärksamhet eller någonting, och har tänkt mycket på om jag ens velat skriva det här. men jag har bestämt, och hoppas ni bara läser egenom och tycker ni jag är löjlig behöver ni inte ens bry er.
let's go
jo, när jag gick i 5:an, så var det så att jag fick jätte svårt att åka buss från våran skola till en annan skola som låg någon mil bort där vi brukade ha idrott, jag vet inte varför men jag var såå rädd att bli åksjuk.... fick typ panik varje gång det var torsdag (den dagen vi skulle åka) och grät varje morgon.. tillslut kundejag inte ens åka bussen till min skola som låg ca 3 km bort från mig.. . mamma tvingade mig till bussen VARJE dag, och jag kom VARJE dag till skolan gråtandes och spyfärdig. Allt vart bara värre, och jag slutade äta helt. jag som annars äter som en häst, åt ingenting. låg bara i sängen eller i soffan och kollade film osv. jag som alltid älskar att ha fart & fläkt låg likblek och matt i soffan hela dagarna efter skolan.
missade sjukt mycket i skolan, gick ner mer & mer i vikt och kom aldrig iväg med bussen till idrotten. slutade med att jag fick gå till doktorn ca 2-3 gånger, pga viktminskning & magont osv.
när jag gick i 5:an vägde jag 26 KG. 26 KG lixom?!? vet inte vad som hände.. allt gick bara neråt. förlorade kompisar.. och kompisar som tyckte detta var fjantigt osv.. detta berodde också på att mamma sov borta på sitt jobb några gånger i veckan, och jag som hade så svårt att sova borta utan mamma osv, gjorde det ännu värre.
tillslut var jag ensam,.. nästan INGA kompisar UTOM jennie var där för mig.
jag fick sen magkatarr som jag kommer ha livet ut, pga stress osv.
men sa mamma en dag "om du åker bussen emmie, 3 gånger utan problem på rad, så får du börja på ridskola", och det var allt jag önskade mig, att börja rida. det gav mig verkligen styrka, allt vände, jag började småäta, gick upp lite i vikt, åkte buss FAST jag hade ångest varje gång, så gick jag ändå på, åkte och blev såå stolt över mig själv efter varje torsdag och jag klarat det. Efter 3 gånger fick jag börja på sorf..... ALLT var SÅ perfekt dåå!
men i 7:an kom det tillbaka..
mitten av 7:an på vintern, slutade jag åka buss, jag blev rädd för det...IGEN. men utav VAD!??!? VARFÖR?!?!
fick gå till psykolog 1 gång i veckan,, i flera månader.. gick ner i vikt IGEN.. i 7:an vägde jag 31 kg..normalt?
alla mina vänner pratade inte med mig, och allt skitsnack jag hörde bakom mig..
varje dag i ca 1 månad, så fick mamma antingen skjussa mig till skolan, eller tvinga mig till bussen varje dag,men väl i skolan fick jag panik & gick hem till farmor vid 10 på förmiddagen, och gick tillbaka till skolan vid 2 tiden igen, 1 h innan vi slutade. mina klasskamrater var såå emot mig.. min bror, edvin, försvarade alltid mig och sa alltid till lärarna "emmie har magkatarr, men hon kommer senare" och lärarna sa också att det var okej. men mina klasskamrater skrek alltid till mig när jag kom till klassrummet "fan vad du skolkar" "magkatarr är fan inte ens farligt" "tänk på dem i afrika, och du bara klagar" .. kände mig sååå dålig &världelös då.
men sen vände det helt plötsligt igen.. allt blev bra igen..vet inte hur?
idag mår jag bra, har fortfarande magkatarr när jag blir stressad osv, men somsagt, kommer ha det hela livet, idag väger jag ca 38-39 kg, för lite jag vet, men jag mår bra utav det jag är idag, och det är huvudsaken..
det ända jag har svårt med idag är att jag fortfarande har svårt att sova borta, men det FUNKAR, jag kan sova borta om det är så.
missade sjukt mycket i skolan, gick ner mer & mer i vikt och kom aldrig iväg med bussen till idrotten. slutade med att jag fick gå till doktorn ca 2-3 gånger, pga viktminskning & magont osv.
när jag gick i 5:an vägde jag 26 KG. 26 KG lixom?!? vet inte vad som hände.. allt gick bara neråt. förlorade kompisar.. och kompisar som tyckte detta var fjantigt osv.. detta berodde också på att mamma sov borta på sitt jobb några gånger i veckan, och jag som hade så svårt att sova borta utan mamma osv, gjorde det ännu värre.
tillslut var jag ensam,.. nästan INGA kompisar UTOM jennie var där för mig.
jag fick sen magkatarr som jag kommer ha livet ut, pga stress osv.
men sa mamma en dag "om du åker bussen emmie, 3 gånger utan problem på rad, så får du börja på ridskola", och det var allt jag önskade mig, att börja rida. det gav mig verkligen styrka, allt vände, jag började småäta, gick upp lite i vikt, åkte buss FAST jag hade ångest varje gång, så gick jag ändå på, åkte och blev såå stolt över mig själv efter varje torsdag och jag klarat det. Efter 3 gånger fick jag börja på sorf..... ALLT var SÅ perfekt dåå!
men i 7:an kom det tillbaka..
mitten av 7:an på vintern, slutade jag åka buss, jag blev rädd för det...IGEN. men utav VAD!??!? VARFÖR?!?!
fick gå till psykolog 1 gång i veckan,, i flera månader.. gick ner i vikt IGEN.. i 7:an vägde jag 31 kg..normalt?
alla mina vänner pratade inte med mig, och allt skitsnack jag hörde bakom mig..
varje dag i ca 1 månad, så fick mamma antingen skjussa mig till skolan, eller tvinga mig till bussen varje dag,men väl i skolan fick jag panik & gick hem till farmor vid 10 på förmiddagen, och gick tillbaka till skolan vid 2 tiden igen, 1 h innan vi slutade. mina klasskamrater var såå emot mig.. min bror, edvin, försvarade alltid mig och sa alltid till lärarna "emmie har magkatarr, men hon kommer senare" och lärarna sa också att det var okej. men mina klasskamrater skrek alltid till mig när jag kom till klassrummet "fan vad du skolkar" "magkatarr är fan inte ens farligt" "tänk på dem i afrika, och du bara klagar" .. kände mig sååå dålig &världelös då.
men sen vände det helt plötsligt igen.. allt blev bra igen..vet inte hur?
idag mår jag bra, har fortfarande magkatarr när jag blir stressad osv, men somsagt, kommer ha det hela livet, idag väger jag ca 38-39 kg, för lite jag vet, men jag mår bra utav det jag är idag, och det är huvudsaken..
det ända jag har svårt med idag är att jag fortfarande har svårt att sova borta, men det FUNKAR, jag kan sova borta om det är så.
jag är så rädd att det ska komma tillbaka.
varje dag tar jag som den kommer, för under denna tiden som var, kunde jag inte njuta 1 sekund utav mitt liv, allt var skit då. jag försöker, & kämpar, och jag kommer aldrig sluta!!♥
ja, ni ser ju, detta är en bild från den tiden, & i 5:an. 26 kg, seriöst?
Kommentarer
Postat av: Märta
Äckligt smal på bilden ju.. :/ Får också magkatarr SÅ FORT jag blir liite stressad osv! I understand..
Svar:
Jennie och Emmie
Postat av: Jennie<3
Finns om du behöver! vad som än händer! <3 du är min bästa vän och kommer alltid att vara det! <333
Trackback
