ska berätta en sak.
om hur och varför jag började rida..

jo, min storebror har hållt på med hästar väldigt länge, sen han var liten.
min storasyster har också ridit på ssorf, men slutade sen pga att hon blev lite rädd.

---

jag hade det vääldigt svårt en period, när jag gick i 5:an.
egentligen var det inge stort till en början. Men det blev större och större.

Jag vågade inte åka buss till våran idrott, för jag var rädd att bli åksjuk osv, och visst låter inte det något stort? Nej, det tycker inte jag heller nu när jag sitter och skriver det här. MEN då var det jobbigt för mig.
Men ialla fall..
jag fick så här ångest och sånt över att jag inte vågade, men lärarna tvingade.
låtsades vara sjuk osv, men alla fattar att man inte kan tro på det när man gjort så varenda torsdag när bussen går, right?
men det fortsatte ialla fall, och tillslut vågade jag inte åka buss till min skola ens, som ligger bara nån/några kilometer bort. Fick panik så mamma fick släpa mig till bussen.
Det fortsatte också, och jag vågade sen inte ens åka med kompisar.
Jennie frågade mig en gång om jag ville följa med till sala badhus, men jag VÅGADE inte.
sala lixom, herregud.

---

sen slutade jag äta pga allt det där.
all min ångest och de tog över hela mig.
gick ner i vikt, så när jag gick i 5:an och halva 6:an, vägde jag 26-27 kg.
och det är INTE normalt.
mamma och jag åkte till sjukhuset några gånger, men det var inget fel.
jag låg bara inne hela dagarna, orkade inte gå ut eller någonting, och jag brukar ALLTID vilja röra på mig. Vill aldrig sitta still.
Jag började få min magkatarr. Och det gjorde inte det hela bättre.

---

min magkatarr kom pga allt annat. Stress, ångest, panik osvosv.
fick ta magtabletter för att må bra.
Och senare när jag egentligen inte behövde dem, åt jag 1 bara för att vara säker, och det är inte heller bra.
för jag ville inte vara beroende.
men sen bara plötsligt, så åt jag igen. Jag blev mycket piggare.
ute och låg inte bara inne.
men jag hade fortfarande panik över bussen och det, och hade fortfarande magkatarr.

---

jag tjatade på mamma att jag ville börja på ridskola, för jag älskade verkligen hästar.
men jag fick inte, innan jag hade blivit av med mitt problem.
jag tjatade på mamma & pappaa hela tiden.
för jag trodde att jag ALDRIG skulle bli av med mitt problem.
men mamma sa tillslut, att om du klarar att åka bussen dit och hem, 3 gånger på raken,
så får du börja på ridskola.
och det gav mig en sån styrka.

---

jag gick på bussen, och gick av bussen. Nästa gång gick jag på bussen, och gick av bussen.
3:dje gången tog jag med mig gympaväskan och gick på bussen, men gick av igen.
4:e gången gjorde jag samma sak, men stannade kvar!!!
jag åkte dit, och hade det jätte roligt med mina kompisar!
JAG VAR MED MINA ALLRA BÄSTA KOMPISAR, SOM JAG TAPPAT KONTAKTEN MED PGA DET!!
det var så otroligt skönt!
för efter det så åkte jag, HELT utan problem.
det var så himlaaaaaaa... ja! går inte att förklara.
allt var lixom borta, på 1 min.,
och det är tack vare min mamma & pappa. OCH min gamla lärare Lisa. Hon hjälpte mig egenom hela!

---

och det är tack vare det jag är där jag är idag!
har världens bästa D-ponny, världens finaste vänner, världens bästa familj, och sist men inte minst. världens bästa liv!♥