(ni som läser det här, är GULD värda)

ja, hur började jag rida?

min storebror rider, och han har ridit jätte länge!
när han var ungefär 10 år eller så, började han på sorf, och jag var ALLTID med honom till sorf och kollade lektioner. Tyckte det var jätte intressant, men problemet var att jag var lite rädd för hästar. Dem var stora och min bror åkte av JÄTTE mycket, bara för att ridlärarna gav han dem hästarna som andra inte klarar av, för elias var så pass duktig, även om han åkte av. haha
så jag blev lite rädd osv.
sen när han var lika gammal som mig, så slutade han på ridskolan. Han tyckte att det hade tagit stopp, att han inte kom längre än vad han hade kommit då på ridskolan.
Så han slutade och började rida i ett stall nära oss. Där är han än idag, men håller på med trav. Där är han när han är hemma, eftersom att han går nu i skola uppe i Jämtland, i travskolan Wongen.
Han är jätte duktig, och nu snart kommer han hem efter att ha varit i Frankrike på praktik.

När jag gick i 5:an, hade jag problem. Jag hade panik osv.. vill inte gå in mer på det..¨
jag tjatade och tjatade att jag ville börja rida, men fick inte för problemen stog först.
problemen var attjag inte klarade ingenting, åt inget, va aldrig med kompisar, förutom Jennie dåra.. men jag orkade ingenting. Gick ner i vikt, var onormalt smal. Dem problemen var pågrund av ett oro jag hade då, som jag somsaggt inte vill gå in på. Sen sa mamma, klarar du det här, får du börja rida.
DÅ, jag försökte, och försökte, det var jävligt jobbigt, men efter MÅNGAMÅNGA försök, klarade jag det!!!
Allt gick bra!
och då fick jag börja rida!
var överlycklig och den första hästen jag red var en ponny som hette Kajsa. och då såg det ut såhär!

exakt första gånggen på sorf.

dagarna gick, veckorna ´gick, månaderna gick, och åren gick!
jag blev bättre, och bättre! kunde mer och mer, och förstod mer och mer!

idag har jag ridit i 2,5 år, och tycker själv att jag har utvecklats mycket under åren! självklart har jag det!

nu rider jag en sköt ponny, med namn Ludde som ni förstår. Han är världens bästa ponny, och älskar honom grymt mycket!
Började rida honom för ca snart 1 år sen.
Han var jätte stor tyckte jag första gången, men guuud var jag älskade honom.
Sen, nån månad efter, hade jag ridit honom mycket under tiden, då var min bror Elias hemma, och han skulle rida en häst i stallet som hette Silvia. Jag red Ludde, och han red henne, i hagen. Jag var okoncentrerad, och fokuserade inte. Elias började galoppera, för hästen han red hade broddar, och det hade inte Ludde ( det var is), och då blev Ludde lite pigg och kickade, jag flög fram på halsen, han drog upp huvudet och nockar mig.
Jag började gråta, blodet rann ur näsan på mig, ner i halsen , och jätte obehagligt. Gick in i stallet, och ser att min näsa är BLÅ.
men cyklade hem och åkte aldrig in med det, för det bättrades. Men har fortfarande ont i näsan än idag om jag vickar på den. Alltså fick jag en spricka eller liknande i näsan. 
Den dagen blev jag rädd för att rida Ludde. Red inte honom på flera dagar/nån vecka. Sen red jag liiiite i padocken, som knappt gick det heller, för det var så mycket snö. En tjej longerade mig, och jag var LIVRÄDD.
red 5 min, sen ville jag inte mer.
Red sen inte på flera veckor, några månder tillochmed.

Sen när snön gått bort, och blev lite ljusare och så.. så åkte jag och mamma ner till stallet, och jag skulle rida Ludde.
jag var jätte nervös, men jag gjorde det, och kände att, vafan, varför ska jag vara rädd för honom?
världens snällaste ponny?

nu har jag ridit honom, och litar på honom till 100 %. hoppas att han litar på mig också!
hopptränat för Monica 1 gång, men kände att vi inte var riktigt mogna ännu.
Men komma långt, det kommer vi!

Nu ska jag sluta på sorf, vid samma ålder som Elias slutade, slutar jag, (inte för att han slutade just då) utan, för att det har tagit stop. Lär mig inget mer på ridskolan, okej, man slutar aldrig lära sig inom ridningen, men på ridskola.

så nu rider jag och Jennie i samma stall, och är helt underbart kul!
så mitt liv leker, mitt liv är underbart!

dem här bilderna är från i början när jag red honom efter att jag "bröt" min näsa. alltså efter att jag vaarit så himla rädd.
   



dem här bilderna är från nu, min underbara tid!



        

ser och känner, att jag har utvecklats.... att vi har utvecklats, jag och älskade Ludde♥